Joakims midsommar

Hej allihop, nu har det varit midsommar och då är det lämpligt att punga upp ett blogginlägg med ett par välkryddade bilder från firandet.


JÄVLAR VAD FULL jag inte var på midsommarafton. Blev bara några öl sådär och någon cider, men dagen blev oerhört lugn och tillslut lite småtrist. Det bjöds på jordgubbar, grädde och annat smaskigt tillsammans med broder Krister o Co. Det var nice.

Jag, farsan och Annika livade dock upp den sega kvällen hos päronen med en boul-match. Ja, de hade ju inte mycket att säga till om... n00bs.

Någon har hittat grädden...

Pappa i sin säng...

Mamsen glänser framför kameran

Jo, man bunkrade upp lite iaf. Det är ju ändå midsommar!

Snuttegull =)

Whiskey satte dock fart på mig dagen därpå. Lördagen var vild, med broder Jan-Olofs ambition att låta mitt blod långsamt bytas ut mot ren alkohol. Det började med japansk whiskey (väldigt god) och fortsatte med först assistans att dricka upp ett par öl och sedan en sponsrad 50kronors-öl nere på fest i Säterdalen. Jag var väl sådär lagomt lullig, men brorsan och farsan var snäppet värre.

Dansen som fick bävrar att i samförstånd knaga sönder varandras synorgan. Min så kallade pappa tycker om att dansa när dansband börjar köra "gamla godingar". Hans dans är dock lite speciell, föreställ er den där fågeln i Kalle Anka -filmen som brukar gå på julafton. Denna dans gav dock upphov till mycket skoj för mig och brorsan, vi ställde oss solidariskt bakom vår käre fader och hyllade denna dans med att kamratligt "joina in" som man så vackert engentligen inte säger, men jag kommer inte på vad det heter på svenska.

En groda tittar bekymmersamt på min alkoholiserade fader

Dansbandet Refreshments... ursh...

Kunde inte låta bli ;)

Gissa vem som har roligast

Jo, nere i Säterdalen träffade man på ett gäng gamla bekanta. Jag träffade en hel del gamla polare nere i Säterdalen och man blev minst sagt chockad över hur jäkla mycket de förändras. Tidigare tjockisar är smala och tidigare smala är ännu smalare. Till och med lilla Emil Åsåker har käkat gödsel och växt flera decimeter. Det är sjukt... sjukt...

Det som förvånade mig dock var Stefan och Claes som jag gick i högstadiet tillsammans med. De var sig lika och humorn var fortfarande på samma nivå, på gott och ont. Intressant att träffa alla, synd att man inte ses så ofta, men det funkar ändå, jag har ju så många wierdos (huh?) i Skövde som jag socialt livnär mig på. Speciellt en viss schitzofren sak som vars ena personlighet ska få lite spö sen! ;)

--
Knasus left the building