Tribute to SJ and the lokaltrafik across the country of Sweden

Jag har inte alltid varit en lokaltrafikkille. När jag var mindre var jag rädd, eller snarare drog jag mig för, för att åka buss. Taxi har heller aldrig riktigt varit min grej, det är dyrt om man inte är flera och taxichaufförer är av så varierande kvalité rent socialt. Alla taxichaffisar borde vara som Nicke. Har i och för sig aldrig åkt med honom men jag kan tänka mig att han är bra på det.
Som barn tyckte jag att det mycket mer praktiskt att pappa var taxi än att faktiskt ta en reguljär taxi. Pappa är mer pålitlig och är tillgänglig för det mesta. Till slut kommer man dock till en punkt i ens liv då man förstår att pappa inte kommer att vara tillgänglig som taxi hela livet. DÅ vänder man sig till lokaltrafiken.
Som vi alla vet har jag aldrig varit en festande person. Jag trivs bäst där min dator och jag kan vara tillsammans med internet. Detta säger inte att jag inte är en social person, men jag har varit för lat och för bekväm för att våga mig ut på alltför många äventyr utanför mitt rum.
Jag har träffat människor, vuxna människor, som aldrig har åkt X2000. Jag tycker det är fascinerande. Jag har åkt X2000 säkert minst 300 gånger. Jag tycker om X2000. Det är ett tåg som går tyst, det är ett tåg som går snabbt och det är ganska bekvämma stolar med elutag under samtliga säten. Det jag inte gillar med X2000 är när det inte är i tid eller att de aldrig väntar på mig när jag är försenad från en förbindelse. Så sent som idag gjorde X2000:ns oförklarliga försening att jag fick vänta 2 timmar extra i Nässjö vilket gjorde att jag kom fram 22:15 istället för 20:15. Livet har sina onda stunder.
Nu ser jag mig som en lokaltrafikkille. Jag skall åka lokaltrafik så länge det är någorlunda praktiskt och skall försöka att inte skaffa en bil så länge jag lever. Kanske att jag skaffar en bil när jag är död, bara för sakens skull. Då skall banne mig ingen få köra den förutom jag, men jag är ju död, vilken paradox.