I saw what you did there!!

Apapapap! Fy skäms Pågen som tror att ni kan lura mig med att helt minska storleken på lingongrova'n och tro att jag inte skulle märka något. Det hade kanske varit sant, men den här gången hade jag en skiva från en äldre påse kvar, och jämfört med den nya påsen så var skillnaden uppenbar!


I have the eyes of a hawk and the ears of a fox!

Tobbes videoinlägg - Epsiod 1: Dremhack-fenomenet

Ny bärplockare hos polackerna!

Dziendobry alla tjamörsk:are + andra folk som läser!



Säg hej till våran trefärgade Welsh Corgi Pembroke :D Hon bor hemma hos oss i Göteborg, gillar att vara busig och (dessvärre) kissa och bajsa i Aggis rum... Jag tror jag har smittat henne med min bajshumor (...). Dessutom har hon omedvetna ninja skills som hon använder bara vid oväntade tillfällen. Farligt farligt! Hon är bara tre månader och kom hem till oss precis nyligen..så vi alla är noobs men hittills har det gått bra~

Ursäkta den suddiga bilden, om jag tar en bättre bild visar jag upp det så klart :)

DH - Dream Hack or Death Hack?

Nästa vecka på torsdag så börjar världens största lan. Jag skall dit, i tjänsten. Jag har aldrig varit på Dream Hack. Jag är en enkel man med enkla nöjen och är inte så mycket för stora spektakel i vanliga fall. Nu i år var det dock så att Folkhögskolor i Småland (någon slags grupp som styr över alla folkhögskolor i Småland antar jag, har ingen aning om hur hierarkin ser ut) hade två DH-biljetter att dela ut till alla folkhögskolor. Då Ädelfors folkhögskola är den enda med en speldesignutbildning fick vi inte bara två utan tre bordsplatser att dela ut i klassen! Utöver detta så betalar skolan min resa dit så att jag kan göra extra reklam för skolan. Det blir jag med fyra av mina elever som åker tillsammans (en hade redan bokat in det innan vi fick platserna). Vi lottade bordsplatserna bland de intresserade och de som inte fick någon fick varsitt dagspass.

För de som inte känner till hur mitt läge ser ut kan jag säga att jag bor i Skåne och jobbar i Småland vilket leder till att jag åker 05:04 från Hjärup och kommer fram 08:40 till mitt arbete där jag har en lägenhet. Jag åker sedan hem 14:12 på torsdagen och är då hemma 16:53. Det blir mycket resande, men det fungerar ganska bra tack vare laptopen och PSP:t. Igår när jag skulle packa inför den kommande veckan gick det upp för mig att jag inte kommer att komma hem förrän om två veckor i och med att vi skall besöka Karins storebror denna helgen och därmed inte hinner åka hem. Jag har alltså varit tvungen att packa för två veckor och för DH som börjar på torsdag nästa vecka som sagt. Jag märker väl om något fattas när jag kommer dit, tänkte sitta med min laptop så jag slipper låta Karin släpa ner den stationära.

Någon som varit på DH innan som kan ge några nyttiga pointers om hur man bör bete sig, när man bör sova, var man bör äta, vad man borde se osv. Jag är bland annat orolig över att någon skall försöka sno mina grejer. Då måste jag ju anstränga mig och göra en Hentai Sen ni giri (osäker på stavning) i nacken på dem, och eftersom jag inte tränat på två månader och blivit tjock så orkar jag inte det. Jag är också lite fundersam över hur sovsalarna ser ut och luktar(!)? Hur fungerar duscharna? Skall man akta sig för att tappa tvålen eller går det att låsa in sig ordentligt?

Så här skulle sparken sett ut ungefär.

Pojken som ingen tycker om

Idag tänkte jag berätta en liten berättelse - om pojken som ingen tycker om.


Han bor i en (tele)kinesisk restaurang
Varje gång vi går förbi restaurangen i Ocean Village ser vi denna utfrysta lilla pojke, som sitter utanför restaurangen och äter nudlar med en kruka som bord och en ficklampa eller nått litet som stol.


Att adoptera pojken
Är pojken inte vid sin kruka, står han inne och diskar, och blir hatad av alla som går förbi. Inte för att han gör något speciellt, utan för att han är pojken som ingen tycker om. På något sätt känner jag att jag vill adoptera honom, men jag kommer fortfarande inte att tycka om honom. Ändå tror jag att han kommer bli en stor och stark kines när han blir stor, om han äter sina nudlar var dag.


Kanske kan Ölf bli hans nya mästare?
När Ölf och Kerstin kommer hit, ska de få träffa lille Rufus, som jag spontant känner att jag måste kalla honom. Med lite tur, kanske Ölf tar med sig pojken hem och ger honom ett syfte här i livet - att bli Ölfs lärljunge och tronföljare om Ölf mot all förmodan skulle snubbla på sin elefanthatt och mista livet (god forbid).


Detta var episod 1 i "Pojken som ingen tycker om". Får se om Annika orkar med sig att rita honom någon gång och lägga upp i en egen bloggpost.

Hal-LO-ween

Damn! Jag hade gjort lite av en regel att posta i bloggen varje söndag, men det blev inte så förra helgen, så jag får ta igen det nu istället.

Förra helgen var det som bekant Halloween, och traditionsenligt så hade vi en liten fest. Festen var dock aningen mindre än de senaste åren, men vi hade roligt ändå. Mr Palm kom ändå från Stockholm och hälsade på med en uppgraderad version av Jokerkostymen. Cid raggade tjejer i sin umbarella-soldat maskering, Linde körde till Cid's stora glädje med en schoolgirl kostym, och Camilla var utklädd till... någonting. Själv så var jag inte utklädd utan uppklädd som jag så humoristiskt kallade det. Saken är den att har man köpt en dyr kostym så måste man ju passa på att använda den. Därför körde jag på det i år. Jag var för övrigt den enda som var tvungen att betala inträde...

På lördagen passade även Nicke på att komma hit och besöka oss. Tillsammans knaprade vi på marabou's julchoklad och alla som ville fick testa dödssåsen. Totalt var det bara jag, David och Nicke som vågade, men vi kunde alla tre intyga att det är "the real deal".

Denna helgen har varit som ett spa efter en lång slitsam vecka. Jag och Kerstin har spelat spel, gått på stan, lagat cheesecake och tagit det allmänt lugnt. Kerstin fick även spela sitt favorit spel, Plants vs Zombies, och verkade ha väldigt roligt. Att betrakta en person utan stor spelvana spela något är väldigt intressant har jag upptäckt.

På tal om det så hittade en gammal vän till mig några filmer från ett lan runt 2000/2001 någongång. Det kändes väldigt märkligt och skrämmande att se sig själv, speciellt eftersom jag inte har några andra bilder eller ens minnen från de åren. Undrar om jag kommer känna samma sak om tiden nu om tio år?

Nåja, här kommer lite bilder från kåren för er som inte sett dem:


Samlad trupp!


The man himself!