Tråkiga nyheter, hoppas ni förstår...

Jag har inte sett fram emot att skriva det här inlägget, då jag inte känner mig som världens bästa människa just nu.


Jag och Annika har gjort slut. Det är inget skämt.

Det var jag som valde detta eftersom jag kände att det var det som var mest rättvist mot både henne och mig. Jag har aldrig varit oärlig med hur jag känt mig och måste därför vara ärlig även när det inte är bra.

Det har inte kännts så bra ett tag nu och jag har försökt förtränga det alldeles för länge. Har inte ens velat inse det själv. Jag vill inte gå in på några detaljer eftersom det bara låter konstigt och det är svårt att förklara hur känslor fungerar. Det är inget om att någon gjort något dumt eller att jag inte skulle tycka om henne eller något sånt. Jag tycker verkligen om Annika, det handlar inte om det helt enkelt.

När jag går och försöker förtränga dessa tankar och inte ta itu med det, känns det som att jag gör henne olycklig och det vill jag inte. Det är inte okej, det är inte rättvist. Och detta är också en av anledningarna till att jag valde att bryta upp förhållandet.

Det är möjligt att när allt känns bättre för mig och jag rett ut mitt garnnystan i mitt huvud att allt blir bra igen, men just nu kan jag inte vara ihop med någon. Det är ett beslut jag tagit och det är inte för att vara elak eller för att jag inte tycker om henne, för jag tycker om henne jättemycket.

Jag och Annika förstår varandra och vi har inga hard feelings mot varandra. Utan det var en fredlig break-up. Vi är fortfarande vänner och hon kommer förmodligen att stanna kvar här i Gibraltar men bo någon annanstans än med mig. Vi har gemensamma vänner både här och i Sverige och efter ett tag kommer det nog inte att kännas konstigt att umgås igen, men just nu behövs nog ett litet avstånd för att göra allt lättare. Det är jobbigt för oss båda.


Hatar ni mig?

Hoppas ni inte hatar mig för att jag gjorde slut, och känner ni att ni inte vill vara min vän längre så får jag ta det. :( Känner mig som en riktigt dum idiot.