Vad gör DU just nu!?

Då jag inte har tillgång till twitter, jag har inte tyckt att det har vart värt att skaffa än så länge, så tycker jag att DU kan skriva i den här bloggen vad DU gör just nu. Jag ser nio registrerade bloggare på den här sidan så jag förväntar mig åtminstone nio inlägg om vad DU håller på med. Jag måste ju hålla ordning på DIG.

Själv så sitter jag mycket med min hemsida och försöker pussla ihop alla av livets komplicerade bitar som för det mesta handlar om ekonomi, jobb och/eller flytten. Jag spelar också mycket Battleforge för det tycker jag är kul.

Tillbakablick på mina 3 år i Skövde

(All right Jocke, ska skriva ett blogginlägg... Mitt allra första blogginlägg tillägnar jag åt mina 3 år här i Skövde och till mina goda vänner jag lärt känna... Here goes!

Shit jag kan verkligen inte greppa att det redan har gått 3 år. Det känns som det var igår som min farsa skämtade med mig och sa att det var på tiden att jag borde flytta hemifrån. När jag väl tog mitt pack och stack så var det allt en ganska sorgsen gubbe som tittade på mig. Nog kände han allt att det blev lite tomt utan mig därhemma (rätt åt dig för att du var så dryg mot mig innan gubbe lille ;D).

Jag minns tydligt hur själva flytten från Linköping till Skövde gick till. Det hela började väldigt knasigt då jag och min kompis Erik Wargh hade packat in allt i hans bil och var redo att åka iväg. Vi kom ungefär 1 km sen så gick rattstången sönder på bilen varpå Erik inte kunde styra alls. Där stod vi mitt i vägen och såg lagom fåniga ut (tur att det inte hände på motorvägen o_o). Vi rullade in bilen på en närliggande parkering och väntade på Eriks farsa som sen tog hand om bilen. Där gjorde vi ett snabbt bilbyte och fortsatte med vår resa mot Skövde. Väl framme i Skövde fick jag ett vitsigt sms från en polare som löd: Jag hörde att ni ”styrde” till det för er.

På introduktionsdagen letade jag upp vart jag skulle vara och slog mig slutligen ner bredvid allas vår favoritryss Miguel. Förvånansvärt så var han faktiskt tyst... dvs enda fram tills jag öppnade käften och frågade om han hade ett PS2. Det var så härligt att prata spel med folk för nu visste jag ju att de som satt i klassrummet delade mitt intresse. Kort efter introduktionsveckan hade jag lärt känna flertalet av er härliga personer i gänget.

Motivationen tog dock en snabb vändning då jag gick på programmeringsföreläsningarna. Aldrig i mitt liv hade jag vart med om nåt så tråkigt... eller hmm, Lumpen var ju jävligt tråkig den med iofs. Jag började fundera på om det här verkligen var vad jag ville göra och snackade med morsan om att jag kanske ville hoppa av plugget...

Shit vilken tur att jag ändrade mig för det blev sannerligen mycket bättre allt eftersom i plugget. Och nu här idag är jag så väldigt glad över att jag stannade kvar för sällan har jag träffat så många fina, begåvade, trevliga och roliga människor som här. Nu har jag både en massa underbara vänner och en alldeles speciell polack som jag älskar över allt annat (kocham cie moj Monika <3). Ni ska veta att jag kommer sakna er alla enormt mycket. Det känns tungt att säga farväl men jag vet att vi kommer att ses igen.

Jag önskar all lycka åt David, Claes, Sara, Jocke, Annika, Ölf, Robban, Karin, Therése, Linda, Camila, Miguel, Cidh, Andreas (Äcklet) , min söta lilla Monni och alla er andra jag träffat.

Tack för mig!

Tänkte även jag gräva upp lite foton

Min bastukväll med halva Decadence

 

Där är den där jävla tysken igen! Vad fan gör han i vårt kök?!? :P

 

Jag har ett troll på ryggen!

 

HAHAHA vilken greve ölf var på den tiden!

 

GAAH CP FÅGEL!

 

Förlåt Robert =)

Återblick på tiden som gått

Shit vad tre år har gått fort. Det känns inte som det var så länge sen jag tog mitt pick&pack och lämnade föräldrahemmet och den ödsliga fabriken där jag jobbade för att bege mig till Skövde för att försöka leva drömmen. Det kanske var så där som emigranterna kände när de lämnade Sverige och sökte sig över Atlanten till möjligheternas land. Även om drömmen inte riktigt gick i uppfyllelse så har jag ändå fått äran att arbeta och umgås med några av de mest begåvade, roliga, trevliga och härliga människor jag någonsin träffat. Det känns därför svårt att begripa att vårt lilla brödrar(och systrar)skap nu ska splittras.

All lycka önskas åt Sara, Claes, Karin, Robert, Nicke, David, Therese och alla andra som kommer bege sig vidare i livet. Precis som Jocke skrev så hoppas jag också att vi kommer träffas igen i framtiden. Jag kommer att fortsätta leva i Skövde åtminstone ett tag till, sen får det väl se vad som händer. Men det kommer bli tomt nu till hösten då så många har åkt.

Men för att inte gräva ner mig allt för djupt i dystra tankar får jag tacka för mig och se fram emot avslutnings fest(erna?) ikväll.

Skål och tack!

ALLA BARA DRAR!!!!!! =(

Jag är mr. Sadface

Och nej, jag är inte släkt med Face Palm.

Det är lite jobbigt att alla flyttar och försvinner. Tre år har gått och det har varit FETT NAJS! Med betoning på fett.

Har haft grymt kul, men varför låta det sluta nu? Vi får hitta på grejer så ofta vi kan och verkligen prioritera att träffas. Känns dock som att många kommer säga att "visst ska vi ses ofta och blablabla" men sen blir det inget av. Jag hoppas verkligen att folk prioriterar att ses, VERKLIGEN! Vore trist ifall man typ aldrig träffade vissa.

 

Återträffar FTW

Vi får helt enkelt köra med att ha relativt bestämda återträffar då och då som vi alla kan planera för att kunna åka och träffas på. Givetvis kan man spontanträffas hur mycket som helst däremellan, men eftersom många kommer ha fett mycket jobb och sånt kan det vara bra att i förväg bestämma nått datum man kan försöka träffas på. Eller nu blir det här lite väl strukturerat.

Eller... skit i det så kör vi bara ;) Det funkar säkert bra!

 

Lycka till allihop, speciellt Ölf!

Ölf är gud.

 

Jag ska tröstäta mig FET...are!

För er skull så klart =)

 

PS, KOLLA MIN NYA SERIÖSA KAMELBLOGG OM SÄLAR UTAN TÅR!

blog.joakimbergman.com

Slutet på en början

För cirka tre år sedan var jag på väg att ta studenten. Jag minns inte om jag redan då fått reda på att jag kommit in på den utbildningen som stod högst upp på en ganska lång lista som jag skickat in till de som avgör var man hamnar. Det jag minns var att jag var lycklig, jag skulle äntligen kunna åka ifrån Karlstad. Jag hade väldigt få vänner där efter en händelse som sårade mig djupt och fick de inblandade att vända ryggen till mig. Nu var jag i alla fall på väg, en sista sommar i Karlstad, ett sista sommarjobb och sedan Skövde!
Första dagen i Skövde var lätt kaotisk, jag reste med buss från Karlstad till Skövde och hade tung packning som jag släpade till min lilla etta i Plutonen. Jag var ensam men fast besluten att ta vara på de tre åren på HiS och DSU. Efter ett intro med enbart tjejerna satt jag ensam i min lägenhet, nöjd över att ha något eget, med ett eget badrum och ett eget litet kök. Det dröjde inte länge innan jag lärde känna alla de DSU-are som jag har ätit onsdagsmiddagar med, gått till Maxi tillsammans med, tränat box med, jobbat på Skara Sommarland med, spelat fotboll och Soul Calibur och Guitar Hero och en massa andra spel tillsammans med.
De tre åren har gått snabbt och jag skulle vilja att de fortsatte i minst tre år till. Idag är sista dagen jag tillbringar med Claes, Karin och Robert i Skövde. Jag ska jobba lite och stannar därför kvar i Skövde fram tills Midsommar ungefär. Därefter blir det först Karlstad och sedan Uppsala. Vad som händer i Uppsala vet jag inte än, kanske går jag fler kurser så att jag kan bli en bättre dataspelsutvecklare eller så söker jag jobb inom och utanför dataspelsbranschen.
Till alla DSU-are vill jag säga: vi ses igen och lycka till!

Början på något nytt och slutet på ett kapitel

Första dagen när jag kom hit visste jag inte vad jag gav mig in i. Pappa åkte hit med mig och mina saker och dumpade oss i min lägenhet i plutonen innan han åkte tillbaks till Stockholm igen. Sen satt jag där i en främmande stad i en främmande lägenhet och kände inte en kotte. På lördagen, kvällen efter att jag kommit hit, fick jag en guidad tur till Ica Maxi av en granne i min korridor och en varning om att hålla mig inne på kvällen då det skulle vara punkarfest i korridoren. På kvällen satt jag ensam på rummet och darrade av skräck(inte riktigt, men jag ville inte gå utanför rummet). Som tur var hade jag min trogna dator med några spel på som kunde underhålla mig. Långt senare när natten blev till dag somnade jag av utmattning trots den höga punkarmusiken som fick hela huset att skaka. Så började kapitlet i Skövde i boken om mitt liv.

Senare lärde jag känna min egen speciella tjockis och tillsammans bildade vi ett gravitationsfält som drog till sig både lyckliga och olyckliga människor som cirkulerade runt oss. Det är dessa människor jag idag kallar mina vänner och är mycket glad att jag lärt känna. Vem hade kunnat tro att det fanns så mycket fina människor i Skövde. Alla har betytt väldigt mycket för mig. Nu är tyvärr mina tre bästa år och detta kapitel snart slut och många åker härifrån vilket är tråkigt. Jag kommer att sakna er och hoppas det går bra för er där ni hamnar.

Det här är dock inte slutet för när ett kapitel slutar börjar ett nytt och det är med blandad spänning och sorg som jag väntar på det nya. Jag undrar vad det kommer handla om. Kanske hur jag lyckas ta mig in i spelbranschen. Det vore något det men det återstår att se.