Tillbakablick på mina 3 år i Skövde

(All right Jocke, ska skriva ett blogginlägg... Mitt allra första blogginlägg tillägnar jag åt mina 3 år här i Skövde och till mina goda vänner jag lärt känna... Here goes!

Shit jag kan verkligen inte greppa att det redan har gått 3 år. Det känns som det var igår som min farsa skämtade med mig och sa att det var på tiden att jag borde flytta hemifrån. När jag väl tog mitt pack och stack så var det allt en ganska sorgsen gubbe som tittade på mig. Nog kände han allt att det blev lite tomt utan mig därhemma (rätt åt dig för att du var så dryg mot mig innan gubbe lille ;D).

Jag minns tydligt hur själva flytten från Linköping till Skövde gick till. Det hela började väldigt knasigt då jag och min kompis Erik Wargh hade packat in allt i hans bil och var redo att åka iväg. Vi kom ungefär 1 km sen så gick rattstången sönder på bilen varpå Erik inte kunde styra alls. Där stod vi mitt i vägen och såg lagom fåniga ut (tur att det inte hände på motorvägen o_o). Vi rullade in bilen på en närliggande parkering och väntade på Eriks farsa som sen tog hand om bilen. Där gjorde vi ett snabbt bilbyte och fortsatte med vår resa mot Skövde. Väl framme i Skövde fick jag ett vitsigt sms från en polare som löd: Jag hörde att ni ”styrde” till det för er.

På introduktionsdagen letade jag upp vart jag skulle vara och slog mig slutligen ner bredvid allas vår favoritryss Miguel. Förvånansvärt så var han faktiskt tyst... dvs enda fram tills jag öppnade käften och frågade om han hade ett PS2. Det var så härligt att prata spel med folk för nu visste jag ju att de som satt i klassrummet delade mitt intresse. Kort efter introduktionsveckan hade jag lärt känna flertalet av er härliga personer i gänget.

Motivationen tog dock en snabb vändning då jag gick på programmeringsföreläsningarna. Aldrig i mitt liv hade jag vart med om nåt så tråkigt... eller hmm, Lumpen var ju jävligt tråkig den med iofs. Jag började fundera på om det här verkligen var vad jag ville göra och snackade med morsan om att jag kanske ville hoppa av plugget...

Shit vilken tur att jag ändrade mig för det blev sannerligen mycket bättre allt eftersom i plugget. Och nu här idag är jag så väldigt glad över att jag stannade kvar för sällan har jag träffat så många fina, begåvade, trevliga och roliga människor som här. Nu har jag både en massa underbara vänner och en alldeles speciell polack som jag älskar över allt annat (kocham cie moj Monika <3). Ni ska veta att jag kommer sakna er alla enormt mycket. Det känns tungt att säga farväl men jag vet att vi kommer att ses igen.

Jag önskar all lycka åt David, Claes, Sara, Jocke, Annika, Ölf, Robban, Karin, Therése, Linda, Camila, Miguel, Cidh, Andreas (Äcklet) , min söta lilla Monni och alla er andra jag träffat.

Tack för mig!